Organisera dig!

26 november 2009

Varför RS?

Rättvisepartiet Socialisterna är en viktig del av den nya arbetarrörelse som måste byggas upp. För att stoppa nedskärningar och försämringar för ungdomar och arbetare behövs det kamp för ett socialistiskt program lokalt och globalt. Rättvisepartiet Socialisterna är det enda partiet i Uddevalla som har protesterat mot nedskärningarna i bl.a. skolor och äldreomsorg.

Vårt parti är ett steg på vägen till ett stort och massförankrat arbetarparti. 90-talets massarbetslöshet och slakt på välfärd i Sverige och internationellt orsakas av det kapitalistiska systemets jakt på profiter. Alla som stödjer partiets plattform och mål kan och bör bli medlemmar.

Vad krävs det av mig?

Som medlem deltar du på partiets veckomöten och aktiviteter samt läser vår veckotidning Offensiv. Rättvisepartiet Socialisterna har en högre aktivitetsnivå än andra partier och organisationer. Varje medlem har som uppgift att efter förmåga delta i aktiviteter, sprida tidningen och värva nya medlemmar.

Hur blir jag medlem?

Kontakta oss via mail eller telefon för att bestämma tid för diskussion med din lokala partiförening. Som medlem räknas man från den dagen man betalt sin första månadsavgift (nivån avgörs efter diskussion med partiföreningen). I månads-avgiften ingår en prenumeration på Offensiv.

Rättvisepartiet Socialisterna i Uddevalla har möten varje vecka där vi diskuterar såväl arbetarrörelsens och socialismens historia som dagsaktuella frågor, våra kampanjer och dagens klasskamp. För att förändra behöver vi bli fler. Gå med redan idag!

rs.uddevalla@socialisterna.org
0760-47 35 99  eller 0761-72 69 99

Annonser

RS Uddevalla debatterar.

22 november 2009

Måndagen den 9:e november publicerades en debattartikel skriven av Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla med rubriken ”Kapitalismen är ett värdelöst system” i tidningen Bohusläningen.  Som svar kallar den moderata riksdagsledamoten Lar-Arne Staxäng oss för drömmare, likställer socialism med nazism och kallar det kapitalistiska systemet för det bästa system för att ge människor inflytande, väldstånd och frihet. Våra faktiska argument gick däremot obesvarade. Här följer vår insändare, Staxängs svar och vår replik.

Kapitalismen är ett värdelöst system

Varje dag kan vi läsa om hur besparingarna i Uddevalla slår hårt mot kommunens unga och äldre. Skolmaten försämras, komvux får mindre resurser och Uddevallas äldre- och lss-boenden påtvingas ett stålbad där färre vårdplatser och tjänster innebär sämre livskvalitet för äldre och funktionshindrade, såväl som en radikalt försämrad arbetsmiljö för de redan hårt belastade anställda. Den nyliberala politiken som förts, och de nedskärningar den har medfört sedan tidigt 90-tal, har gång på gång visat att kapitalismen är ett värdelöst system för att tillgodose människors mest grundläggande behov. Trots detta utmålas kapitalismen som en naturlag som i sin tur används för att rättfärdiga ständigt återkommande inskränkningar på våra levnadsvilkor och ohyggliga stölder av våra gemensama resurser. Vi vägrar att gå med på de vilkor som borgerliga politiker sätter upp för oss, där rika blir rikare medan vi tvingas uthärda varsel efter varsel, sänkt a-kassa, försämrad sjukförsäkring och så vidare. Mönstret är bekant och kan ses i Uddevalla, Sverige och i världen. Just nu har kapitalisterna fört oss in i den djupaste krisen sen den stora depressionen och vi i arbetarklassen är de som ska betala notan. Det är intressant att se, att det som borgarna kräver av oss nu är en socialisering av förlusterna, men en privatisering av vinsterna.

Alla bör vara väl medvetna om att dessa nedskärningar och försämringar absolut inte är de sista. Oavsett om krisen lindras eller om socialdemokraterna vinner nästa val kommer vi fortsätta utstå en kapitalistisk politik där överklassens ökade vinster alltid kommer att värderas högst.

Rättvisepartiet socialisterna är det enda partiet i Uddevalla som motsätter sig all högerpolitik och alla nedskärningar, och konsekvent kommer att fortsätta med detta. Bara en socialistisk politik kan sätta människors behov i främsta rummet, där våra enorma resurser används gemensamt, där all produktion är klimatomställd och där människor själva får bestämma över sina bostadsområden, skolor och arbetsplatser.

Upp till kamp!

Karl Heydar, Patrik Berg.
Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla.

Här kommer Lars-Arnes svar:

Marknadsekonomi ger frihet och välstånd

När världen i dagarna firar 20-års jubileet av berlinmurens fall, och att de socialistiska staterna är ett minne blott, så skriver två drömmare att vi borde återinföra en socialistisk politik. Jag vet inte om artikeln är skriven med ironi, eller om de är helt omedveten om den historia dessa socialistiska drömmar har skapat för vanliga människor.

Både nazism och kommunism hade som en av sina huvudteser att avskaffa det kapitalistiska systemet, och ersätta detta med ett system som tog hänsyn till människors behov. Problemet är bara att bästa sättet att möta människors behov är ett marknadssystem som ögonblickligen känner av tillgång och efterfrågan. Oavsett var socialism har genomförts så har vanliga löntagare blivit mer ofria och mycket fattigare. Ju mer ett land kan få producera, ju mer har man att dela. Detta märks mycket tydligt i Kina som nu tillåter allt mer marknadsekonomi.

Ett annat exempel är sammanslagningen av Västtyskland och Östtyskland. Östtyskland var totalt nedgånget ekonomiskt och hade tappat alla visionära drömmar. Fortfarande har man i Tyskland 20 år senare en speciell skatt för upprustning av gamla DDR. Grannar och familjemedlemmar spionerade på varandra, allt för att upprätthålla den kommunistiska staten, så att en inte eroderade innifrån. Därför är det en ren dröm som Karl Heydar och Patrik Berg nu har, när de tror att allt gott kommer att lösas om vi inför det socialistiska systemet. Marknadsekonomin är inte bra på allt, och staten måste sätta upp tydliga spelregler för att systemet ska fungera bra. Men det är precis som med demokratin. Det har sina fel och brister men det finns inget bättre system, för att ge människor inflytande, välstånd och inte minst frihet.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot, Bohuslän.

Vår replik, publicerad den 19:e november:

”Socialismen är ingen dröm”

I frågan om DDR, Sovjetunionen och den byråkratiska diktatur som rådde i dessa länder har vi inget att dölja. Vi kommer från en politisk idétradition som bekämpat stalinismen som system ända sedan 1920-talet. Lars-Arne verkar däremot ha missat vilken tradition och politisk historia han själv tillhör. Vi tänker inte gå djupare in på högerns stöd till tex Pinochet och sydafrikas apartheidregim, ej heller deras historiska motstånd till verklighetsfrånvända ”drömmar” som allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, rätten till semester och rätten till 8 timmars arbetsdag.

Vi tänker däremot gå in på moderaternas stöd till det nuvarande kapitalistiska systemet som Lars-Arne påstår omedelbart känner av tillgång och efterfrågan, och då även underförstått tillgodoser denna efterfrågan. Om så är fallet hur kommer det sig att en miljard människor nu svälter, att tiotusentals dör varje dag pga bristen på rent vatten eller att inget görs mot det klimathot som forskare menar är det största hotet mänskligheten stått inför. Bevisligen står efterfrågan, eller behovet, inte särskilt högt i kurs i det system som han förespråkar.

Denna kapitalism kommer alltid att motsätta sig regleringsförsök och aldrig dra sig för att göra vinster på mänskligt lidande, något Kina är ett bra exempel på. Kina är även ett bra exempel på högerns fortsatta stöd till diktaturer världen över, förutsatt att de har ”rätt” ekonomiska system.

Det vi socialister menar är att det krävs inget mindre än ett totalt systemskifte för att få bukt med de mänskliga, ekonomiska och klimatrelaterade problem som vi står inför. Det system vi står för innebär inflytande genom gemensamt ägande, frihet genom garanterade rättigheter så som kortare arbetsdagar, fri sjukvård och utbildning, och välstånd genom en solidarisk fördelning av våra gemensamma resurser.

Och hurvida det är ett bättre eller sämre system än ett där människor behandlas som handelsvaror är nog något alla världens fattiga och förtryckta kan svara på.

Karl Heydar, Patrik Berg
Rättvisepartiet Socialiterna Uddevalla.

Läs mer:

Berlinmurens fall – vad hände i DDR?
1939: Andra världskriget startar med Hitlers invasion av Polen


Hur fick SD 5,8 %?

19 november 2009

5,8 procent i helgen är Sverigedemokraternas högsta siffra i Si­fo någonsin. Det betyder att hotet om ett öppet rasistiskt parti riksdagen har ökat. Risken för rasistiskt våld från grupper som uppmuntras av SD:s siffror ökar också.


Sifomätningen gjordes samtidigt som SD fick extrem uppmärksamhet i media. Både för sina s k ”landsdagar” och med debattartikeln i Aftonbladet där man hetsade mot muslimer.
De senaste veckorna bekräftar att riksdagspartierna inte klarar av att stoppa Sverigedemokraterna och att ytlig uppmärksamhet i media snarast ger SD extra reklam. Socialister och alla som vill stoppa rasismen måste dra sina egna slutsatser.

• Vad är faran med SD:s uppgång? Sverigedemokraterna är motståndare till alla kamprörelser eftersom rasismen är ett försök att splittra arbetare och ungdomar.
Arbetare och vanligt folk i Sverige och världen drabbas eller hotas av arbetslöshet eller för den som har jobb av en rad försämringar. Det beror dels på den djupa ekonomiska krisen, dels på attacker från arbetsgivare och politiker.
För att stoppa nedläggningar, nedskärningar och andra försämringar behövs gemensam kamp underifrån – det gäller både arbetare, elever och pensionärer.
Proteströrelsen i Göteborg den här hösten – som har räddat bibliotek, fritidsgårdar och kvällsöppen barnomsorg – skulle al­drig ha lyckats utan massdeltagande från förortsbor som kämpat tillsammans, både de som är föd­da i Sverige eller i något annat land. Samma sak gäller för att stoppa fabriksnedläggningar, vårdnedskärningar och lönesänkningar.

• Hur stark är rasismen? Sverigedemokraternas ökning just nu sker bland folk som säger hur de ska rös­ta, inte att de ska bli aktiva sverigedemokrater. Detta stöd kommer i första hand från dem som är missnöjda med de etablerade partierna och är beredda att därför till och med rösta på SD. Dessutom finns det sannolikt en mindre grupp som vill ha ett rasistiskt parti i riksdagen.

• Rasismen går att slå tillbaka. Det finns många exempel där rasister tappat stöd. Rasistiska Ny Demokrati åk­te ur riksdagen 1994 när man avslö- jats som det högerparti man var samtidigt som protesterna mot högerpolitiken och den tidens ekonomiska kris ökade. På motsvarande sätt försvann Sverigedemokraterna ur debatten och fick minskat stöd när proteststormen mot högerregeringens för- sämring av a-kassan var som starkast på hösten och vintern 2006.
Men inte bara stora kamprörelser utan också även direkt kamp mot rasism och till stöd för rätten till asyl underminerar rasisterna. Stora elevdemonstrationer mot rasism i Sundsvall i mitten av 1990-talet gjorde att Sverigedemokraterna misslyckades med att få fotfäste. Flyktingars kamp mot utvisning har många gånger fått starkt stöd hos lokalbefolkningen, liksom där elever hotats med utvisning.

• Därför misslyckas partier och media. Att partierna låter mer och mer lika varandra, att få av dem – liksom media – saknar förankring i arbetares vardag.
Den socialdemokratiska debattören Lotta Gröning påstod till exempel i tv att det är SD som ”finns ute bland folk”.
Då börjar etablerade partier och media liksom i Danmark prata om ”problem med inte­grationen” där ”problemet” underförstått är invandrare, inte arbetslöshet eller låga löner eller bristfällig skola.
Partierna kan också ta över rasisternas argument, som folkpartiet i va­let 2002 med kraven på språktester. Samma sak hän­de med Ny Demokratis omänskliga flyktingpolitik – den genomfördes till punkt och pricka av Moderater och Socialdemokraterna på 1990-talet.

• Ett socialistiskt svar. För socialister och alla som vill stoppa SD gäller att kamp mot rasism måste ingå i alla proteströrelser – och att antirasistisk kamp måste kräva stopp för nedskärningar, högerpolitik och arbetsgivarnas attacker.

Här demonstrera RS Uddevalla mot sd i Uddevalla


RS Uddevalla på kongressen.

08 november 2009

Sista helgen i Oktober höll Rättvisepartiet Socialisterna sin årliga partikongress i Rågsved , Stockholm. Sex personer från RS Uddevalla deltog i kongressen där medlemmar från hela landet samlades och diskuterade frågor som klimathotet, CWI:s internationella arbete, den kapitalistiska krisen och det kommande valet. Rättvisepartiet Socialisterna antog också för första gången en HBT-resolution ämnad att stärka vårat arbete för homo, bi, och transexuellas rättigheter.

Flera internationella gäster deltog, bland annat från Island, Iran och Belgien. Från Kommittén för en arbetarinternationals (CWI) internationella sekretariat deltog Clare Doyle.

Under kongressen hölls flera arbetsgrupper om tex ungdomsarbete, partiföreningsarbete och arbetsplatskamp. Arbetsgrupperna gav flera viktiga tips och idéer om hur kampen för socialism och mot högerpolitik bäst drivs på lokal nivå. Idéer som definitivt kommer att få genomslag för kommande aktiviteter i Uddevalla. På lördagen gav Patrik Berg från Uddevalla, en rapport om partiföreningsarbetet i kommunen, en av de partiföreningar som växer snabbast landet.

13048_200569110873_529385873_4447709_3863398_n

Det var en trött men glad skara som återvände till Uddevalla på söndagkvällen.
Med stärkt kampanda fortsätter vi med vårt arbete på skolor, gator och torg.

Gå med i kampen du också! Ring Patrik på 0760473599 eller Karl på 0761726999 för att få veta mer.


Kampandan på topp på Rättvisepartiet Socialisternas kongress

03 november 2009

Ett socialistiskt svar på klimathotet var en av frågorna i centrum på Rättvisepartiet Socialisternas kongress som ägde rum den 30 oktober till 1 november, i en skola i Stockholmsförorten Rågsved. Kongressen visade upp en imponerade bredd i rapporter om kris och kamp i Sverige och världen, och kampandan var på topp.

bild(7)

– Vi har stora uppgifter att diskutera på kongressen. Valet 2010, avtalsåret – som kan bryta stiltjen i klasskampen och ingripandet vid klimattoppmötet i Köpenhamn, sa Elin Gauffin, som öppnade kongressen.

Drygt 100 personer från olika delar av landet deltog under helgen. För första gången diskuterades och antogs resolutioner om klimatet respektive hbt-frågan. Resolutioner antogs också om den politiska situationen och krisen i Sverige, partibygge & medlemsvärvning, samt om valet 2010.

Kongressen fick internationella besök av Clare Doyle från CWI:s internationella sekretariat samt kamrater från Island och Belgien.

Under kongressen noterades det att socialdemokraternas kongress hölls samtidigt. Medan S-kongressen fortsatte att anpassa politiken till högeralliansen, t ex i skolpolitiken, handlade RS kongress om hur kris och högerpolitik slår mot arbetarfamiljerna och om behovet av kamp.

bild(6)

På fredagen, den första kongressdagen, började diskussionerna om världssituationen.

– Det finns nu över en miljard hungrande i världen, samtidigt som bankerna på nytt slår rekord i bonusar och aktieuppgångar. Att bromsa krisen har krävt de största räddningpaketen i historien, något som är omöjligt att upprätthålla.Vad media än säger så är krisen långt ifrån över, sa Per Åke Westerlund, RS ordförande, som inledde diskussionen om globala perspektiv.

I den följande diskussionen hölls många bra inlägg om bland annat Pakistan, krisen i Baltikum och masskampen i Iran. Hälsningar framfördes också från CWI-kamrater i Asien och Brasilien. Positivt var att majoriteten av inläggen framfördes av kvinnliga kamrater.

Dagen fortsatte med olika gruppdiskussioner, till exempel om RS kommunfullmäktigearbete, ungdomskampanjer och läget på arbetsplatserna inför avtalsrörelsen.

På eftermiddagen diskuterades RS och hbt-kampen. Lina Westerlund inledde och berättade bland annat om bildandet av hbt-socialisterna, som är ett stort steg framåt för RS hbt-arbete.

Dagen avslutades med ett stormöte om klimatkrisen. Arne Johansson underströk allvaret i klimathotet och pekade på att bara en demokratisk planering kan klara den omställning som behövs. Diskussionen handlade om det socialistiska alternativet samt den viktiga uppgift vi har att ingripa vid klimattoppmötet i Köpenhamn, där målet är att etablera CWI i Danmark.

Kongressens andra dag började med en diskussion om resolutionen Svenska perspektiv – förbered för klasskamp.

– Riksbanken räknar nu med stabil tillväxt, men tror samtidigt att 160 000 fler är arbetslösa år 2011 än 2007, sa Per Olsson som inledde diskussionen.han beskrev även det motsägelsefulla stämningsläget just nu, med få rejäla protester och lite kamp, men en växande ilska underifrån.

Under diskussionen hölls inlägg om ungdomsarbetslösheten, där RS tillsammans med Elevkampanjen kommer att sprida den kampanj som redan inletts, Unga kräver jobb och grön framtid. Andra talare analyserade fackledningens och socialdemokratins historiska kris. Ett exempel var LO Norrbottens ”jobbmarsch” som samlade färre än 30 deltagare.

Flera inlägg tog den kamp som finns – protesterna mot nedskärningar i Göteborgs förorter, sopstrejken i Stockholm och strejken på Lagena i Haninge, vårdprotesterna i Västernorrland och kampen mot förslaget att ta bort helgtillägget för omsorgsanställda i Luleå kommun. De skarpa motsättningarna inför avtalsrörelsen, både i privat och offentlig sektor, togs upp av flera fackligt aktiva.

På denna punkt framfördes även en hälsning från Göran Kärrman, Socialistiska Partiet. Andra hälsningar under kongressen gjordes av Assefa Fenthaun från Ethiopian Refugee Association och Luis Cerna från Foro Latinamericano.

Dagen fortsatte med diskussioner om partibygget, valet 2010 och partiets ekonomi. I partibygget rapporterades om ökningar i både medlemstal och och antalet partiföreningar. T ex påpekades att detta var den första RS-kongressen med inlägg av kamrater från Uddevalla. Rapporter och inlägg hölls också från bland annat Sundsvall, Skåne, Eskilstuna och Jämtland, förutom RS-orter som Umeå, Luleå, Stockholm, Haninge och Göteborg. Målet som antogs är att öka medlemstalet med 100 till valet i september 2010. I ekonomidiskussionen antogs förslag om en drive för höjda avgifter och för att få fler prenumeranter att ta stödautogiro.

Lördagens sista punkt var kongressinsamlingen, som nådde 82 500 kronor. Ytterligare bidrag via plusgiro kan tillkomma.

På söndagen gavs en CWI-rapport av Clare Doyle, från CWI:s internationella sekretariat. Många exempel gavs på det enorma arbete och de uppoffringar som våra kamrater genomför runt om i världen. Hon berättade om nya steg framåt för CWI i bland annat Quebec, Malaysia och Brasilien. Hon rapporterade också om den stora studentrörelse med massdemonstrationer och ockupationer som just nu pågår i Österrike.

Kongressen gav viktiga redskap och inspiration för vårat fortsatta arbete. Under kongressen visades styrkan i vårt parti, med många unga kamrater som bidrog i diskussionerna och även allt fler kvinnliga kamrater. Valet till ny partistyrelse medförde att könsfördelningen bättrades på, och återigen var det även många unga medlemmar som blev invalda och tog nya steg framåt.

Direkt efter kongressen drar vi igång RS oc Offensivs årliga prenumerantkampanj. Målet från nu till 5 januari är att värva 300 nya autogiroprenumerationer och 100 niomånadersprenumerationer. Nu börjar också mobiliseringen till klimattoppmötet i Köpenhamn på allvar.

Johanna Evans