RS rapporterar från Bolivia

I Cochabamba, skådeplats för flera av de viktigaste händelserna i den bolivianska kamprörelsen, hölls den 30 mars ett öppet möte under rubriken ”Den svenska erfarenheten av reformism och kampen för socialism i Bolivia”. Talare var Sten Axelsson Fisk från Rättvisepartiet Socialisterna, den svenska sektionen av Committee for a Workers’ International.

”Det som en gång var den berömda svenska välfärden bestod av reformer som uppnåtts genom kamp, eftersom arbetarrörelsens ledare ej var beredda att bryta med kapitalismen har vi nu upplevt 30 år av ständiga nedskärningar och attacker mot arbetarklassen” inledde undertecknad mötet. Genom den överväldigande valsegern i december (67% av rösterna) fick den sittande vänsterpresidenten Evo Morales ett tydligt mandat att fördjupa de förändringar som initierades då han 2005 blev Bolivias förste indianska president. Viktiga förbättringar har åstadkommits för landets fattiga vilket förklarar det starka stöd som finns för regeringspartiet MAS (Rörelse för Socialism).

Landets högeropposition, som inte accepterar att pengar som kunde ha gått till att öka företagarnas och jordägarnas vinster används för att bekosta sociala program, har tidigare tillämpat en våldsam strategi. Vid flera tillfällen har halvfascistiska ungdomsgrupper, främst Unión Juvenil Cruceñista, nyttjats av högern för att våldsamt attackera kämpande bönder och arbetare vilket resulterat i mer än 20 dödsfall. Istället för att knäcka rörelsen bakom Morales har högerns aggressioner haft en mobiliserande verkan på de fattiga massorna som i tillskärpta situationer varit redo att överta högeroppositionens företag och marker. Högerns nya taktik för att underminera en socialistisk utveckling av Bolivia är mindre våldsam men minst lika farlig. Sedan de insett att det inte är möjligt att i öppen konfrontation besegra MAS har de börjat infiltrera partiet.

MAS har å sin sida öppnat upp för denna infiltration i ett försök att konsolidera sin makt och mildra relationen med oppositionen. Denna fusion har nått absurda nivåer då före detta medlemmar av ovan nämnda halvfascistiska miliser inkorporerats i MAS. MAS har även utnämnt tydliga högerpersoner som kandidater i borgmästarvalen nu i april, exempelvis företagaren och miljonären Roberto Fernández som kandiderar i Santa Cruz. Denna linje visar på den klyfta som finns mellan MAS ledning och dess gräsrötter, som fordrar större förändringar. Högerns ökade inflytande inom partiet är ännu en indikator på byråkratiseringen som redan inletts. MAS är inget revolutionärt parti, snarare ett vänsterreformistiskt. Med den ökade byråkratiseringen finns det en stor risk för att basmedlemmarna tappar kontrollen över rörelsen och att dess ännu existerande revolutionära potential omintetgörs.

CWI:s grupp i Bolivia, Alternativa Socialista Revolucionaria (ASR) har drivit valkampanj och undertecknad har som representant för CWI dagligen deltagit. På Cochabambas huvudtorg har socialistiskt material sålts och behovet av en socialistisk revolution som bryter med det kapitalistiska systemet förklarats. Som ett led i detta samarbete och mot bakgrund av risken för en högervridning av MAS bjöd ASR in till ett öppet möte med undertecknad som huvudtalare. 35 personer kom för att ta del av erfarenheten av reformism i Sverige. I sitt tal förklarade Sten hur reformismen är en förfalskning av socialismen som uppstått på grund av att byråkratiserade representanter för arbetarrörelsen varit ovilliga att förgöra den borgerliga stat från vilken de fått sina privilegier. Vidare beskrevs hur den svenska arbetarrörelsen i början av 1900-talet hade en stark revolutionär potential men att (s)- och fackpampar genom tomma löften om att successivt nalkas socialismen lyckades undvika en revolutionär utveckling av klasskampen. Anledningen till att en reformistisk väg till socialismen är omöjlig är att kapitalistklassen aldrig passivt kommer acceptera att pengar som kan gå till ökade profiter används för sociala reformer. Endast så länge det finns ett revolutionärt ”hot” kommer reformer tillfälligt att accepteras.

Då kampviljan hos arbetarklassen fluktuerar, eftersom klasskamp fordrar mycket energi och uppoffringar, kommer tillfällen alltid att dyka upp för kapitalister att gå i en offensiv genomföra nedskärningar som omintetgör reformerna. Detta är vad arbetarklassen i Sverige har upplevt i mer än 30 år. Avslutningsvis uppmanade undertecknad mötesdeltagarna att inte upprepa den svenska arbetarrörelsens misstag att lämna kapitalistklassen intakt. Den antikapitalistiska medvetenheten inom landet, tillsammans med förekomsten av latinamerikanska grannar, där socialismen också står på dagordningen, måste utnyttjas för att genomföra en revolution i vilken nyckelindustrier och de stora jordägarnas marker övertas och hamnar under folkets demokratiska kontroll.

Sten Axelson Fisk, CWI

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: