RS i media.

08 juli 2010

Idag har bohusläningen publicerat en debattartikel från Rättvisepartiet Socialisternas kommun- och regionfullmäktigekandidater i Uddevalla samt en intervju med två av dem.

Klicka på bilderna för att läsa artiklarna.

Fler länkar till RS i lokalmedia finns här.

Annonser

Debattartikel: Allt stöd till kämpande fackföreningar!

23 juni 2010

Denna insändare publicerades den 23:e juni i tidningen Uddevalla-Posten:

Läs hela inlägget här »


FP försöker undvika politiskt självmord

10 april 2010

Den 7 april publicerade Folkpartiet i Uddevalla en debattartikel i Bohusläningen där de gick till hårt angrepp mot det egna partiet i regionfullmäktige, som tillsammans med Socialdemokraterna och Centerpartiet var med och beslutade om nedläggningen av akutsjukvården i Uddevalla. Folkpartiet lokalt hävdar att de kämpat enormt hårt för att rädda sjukhuset och att väljarna inte borde blanda ihop FP i Uddevalla med FP i Västra Götalandsregionen.

Idag den 10 april publicerade Bohusläningen Rättvisepartiet Socialisternas svar som nu återpubliceras här.

Läs hela inlägget här »


SvD Opinion om COP15: ”Vi satt fängslade i timmar”

30 december 2009

Följ länken för att läsa ett uttalande från fem klimataktivister, representerande fyra organisationer, däribland RS.

Svenska Dagbladet Opinion


RS Uddevalla debatterar.

22 november 2009

Måndagen den 9:e november publicerades en debattartikel skriven av Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla med rubriken ”Kapitalismen är ett värdelöst system” i tidningen Bohusläningen.  Som svar kallar den moderata riksdagsledamoten Lar-Arne Staxäng oss för drömmare, likställer socialism med nazism och kallar det kapitalistiska systemet för det bästa system för att ge människor inflytande, väldstånd och frihet. Våra faktiska argument gick däremot obesvarade. Här följer vår insändare, Staxängs svar och vår replik.

Kapitalismen är ett värdelöst system

Varje dag kan vi läsa om hur besparingarna i Uddevalla slår hårt mot kommunens unga och äldre. Skolmaten försämras, komvux får mindre resurser och Uddevallas äldre- och lss-boenden påtvingas ett stålbad där färre vårdplatser och tjänster innebär sämre livskvalitet för äldre och funktionshindrade, såväl som en radikalt försämrad arbetsmiljö för de redan hårt belastade anställda. Den nyliberala politiken som förts, och de nedskärningar den har medfört sedan tidigt 90-tal, har gång på gång visat att kapitalismen är ett värdelöst system för att tillgodose människors mest grundläggande behov. Trots detta utmålas kapitalismen som en naturlag som i sin tur används för att rättfärdiga ständigt återkommande inskränkningar på våra levnadsvilkor och ohyggliga stölder av våra gemensama resurser. Vi vägrar att gå med på de vilkor som borgerliga politiker sätter upp för oss, där rika blir rikare medan vi tvingas uthärda varsel efter varsel, sänkt a-kassa, försämrad sjukförsäkring och så vidare. Mönstret är bekant och kan ses i Uddevalla, Sverige och i världen. Just nu har kapitalisterna fört oss in i den djupaste krisen sen den stora depressionen och vi i arbetarklassen är de som ska betala notan. Det är intressant att se, att det som borgarna kräver av oss nu är en socialisering av förlusterna, men en privatisering av vinsterna.

Alla bör vara väl medvetna om att dessa nedskärningar och försämringar absolut inte är de sista. Oavsett om krisen lindras eller om socialdemokraterna vinner nästa val kommer vi fortsätta utstå en kapitalistisk politik där överklassens ökade vinster alltid kommer att värderas högst.

Rättvisepartiet socialisterna är det enda partiet i Uddevalla som motsätter sig all högerpolitik och alla nedskärningar, och konsekvent kommer att fortsätta med detta. Bara en socialistisk politik kan sätta människors behov i främsta rummet, där våra enorma resurser används gemensamt, där all produktion är klimatomställd och där människor själva får bestämma över sina bostadsområden, skolor och arbetsplatser.

Upp till kamp!

Karl Heydar, Patrik Berg.
Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla.

Här kommer Lars-Arnes svar:

Marknadsekonomi ger frihet och välstånd

När världen i dagarna firar 20-års jubileet av berlinmurens fall, och att de socialistiska staterna är ett minne blott, så skriver två drömmare att vi borde återinföra en socialistisk politik. Jag vet inte om artikeln är skriven med ironi, eller om de är helt omedveten om den historia dessa socialistiska drömmar har skapat för vanliga människor.

Både nazism och kommunism hade som en av sina huvudteser att avskaffa det kapitalistiska systemet, och ersätta detta med ett system som tog hänsyn till människors behov. Problemet är bara att bästa sättet att möta människors behov är ett marknadssystem som ögonblickligen känner av tillgång och efterfrågan. Oavsett var socialism har genomförts så har vanliga löntagare blivit mer ofria och mycket fattigare. Ju mer ett land kan få producera, ju mer har man att dela. Detta märks mycket tydligt i Kina som nu tillåter allt mer marknadsekonomi.

Ett annat exempel är sammanslagningen av Västtyskland och Östtyskland. Östtyskland var totalt nedgånget ekonomiskt och hade tappat alla visionära drömmar. Fortfarande har man i Tyskland 20 år senare en speciell skatt för upprustning av gamla DDR. Grannar och familjemedlemmar spionerade på varandra, allt för att upprätthålla den kommunistiska staten, så att en inte eroderade innifrån. Därför är det en ren dröm som Karl Heydar och Patrik Berg nu har, när de tror att allt gott kommer att lösas om vi inför det socialistiska systemet. Marknadsekonomin är inte bra på allt, och staten måste sätta upp tydliga spelregler för att systemet ska fungera bra. Men det är precis som med demokratin. Det har sina fel och brister men det finns inget bättre system, för att ge människor inflytande, välstånd och inte minst frihet.

Lars-Arne Staxäng (M)
Riksdagsledamot, Bohuslän.

Vår replik, publicerad den 19:e november:

”Socialismen är ingen dröm”

I frågan om DDR, Sovjetunionen och den byråkratiska diktatur som rådde i dessa länder har vi inget att dölja. Vi kommer från en politisk idétradition som bekämpat stalinismen som system ända sedan 1920-talet. Lars-Arne verkar däremot ha missat vilken tradition och politisk historia han själv tillhör. Vi tänker inte gå djupare in på högerns stöd till tex Pinochet och sydafrikas apartheidregim, ej heller deras historiska motstånd till verklighetsfrånvända ”drömmar” som allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, rätten till semester och rätten till 8 timmars arbetsdag.

Vi tänker däremot gå in på moderaternas stöd till det nuvarande kapitalistiska systemet som Lars-Arne påstår omedelbart känner av tillgång och efterfrågan, och då även underförstått tillgodoser denna efterfrågan. Om så är fallet hur kommer det sig att en miljard människor nu svälter, att tiotusentals dör varje dag pga bristen på rent vatten eller att inget görs mot det klimathot som forskare menar är det största hotet mänskligheten stått inför. Bevisligen står efterfrågan, eller behovet, inte särskilt högt i kurs i det system som han förespråkar.

Denna kapitalism kommer alltid att motsätta sig regleringsförsök och aldrig dra sig för att göra vinster på mänskligt lidande, något Kina är ett bra exempel på. Kina är även ett bra exempel på högerns fortsatta stöd till diktaturer världen över, förutsatt att de har ”rätt” ekonomiska system.

Det vi socialister menar är att det krävs inget mindre än ett totalt systemskifte för att få bukt med de mänskliga, ekonomiska och klimatrelaterade problem som vi står inför. Det system vi står för innebär inflytande genom gemensamt ägande, frihet genom garanterade rättigheter så som kortare arbetsdagar, fri sjukvård och utbildning, och välstånd genom en solidarisk fördelning av våra gemensamma resurser.

Och hurvida det är ett bättre eller sämre system än ett där människor behandlas som handelsvaror är nog något alla världens fattiga och förtryckta kan svara på.

Karl Heydar, Patrik Berg
Rättvisepartiet Socialiterna Uddevalla.

Läs mer:

Berlinmurens fall – vad hände i DDR?
1939: Andra världskriget startar med Hitlers invasion av Polen


Stöd Hamnarbetarförbundets strejk

13 augusti 2009

Svar på Lars Lindgrens och Marcel Carlstedts debattartikel ”Nej till konflikten i Göteborgs hamn” i GP den 13 augusti 2009.

På måndag träder Hamnarbetarförbundets varsel om en 24 timmars strejk i kraft. Föga förvånande väljer Transports ledning med Lars Lindgren i spetsen att inte vidta sympatiåtgärder. Men inte nog med det, man sluter upp bakom arbetsgivaren i ett desperat försök att svartmåla Hamnarbetarförbundet och strejken på måndag (Göteborgs-Posten den 13 augusti 2009).

”I värsta fall kan det oförsiktiga bruket av konfliktvapnet provocera fram inskränkningar i strejkrätten som drabbar alla arbetare”, skriver Lars Lindgren och Marcel Carlstedt från Transportarbetareförbundet. Men att Transport tycker att strejkrätten bara ska finnas på pappret men inte i verkligheten, är i själva verket det största hotet mot strejkrätten. Denna rätt har inte vunnits efter medgivande från arbetsgivarna utan i strid.

Det är tydligt att Transportledningen inte tror på kamp för jobben. De säger sig “inse att uppsägningar är ofrånkomliga i en förlustbringande verksamhet” och hänvisar till att “det är inte svårt att se att det finns en gräns där arbetsgivarna sätter stopp”. Argumenten för avskedanden (i detta fall efter 10 år av höga vinster) skulle kunna komma från arbetsgivare och aktieägare i vilket bolag som helst.

Transport säger att striden gäller Hamn4ans prestige, men den enda prestige som finns i den här konflikten det är Transports desperata försök att köra över majoriteten av arbetarna i hamnen. Detta kommer att slå tillbaka inte bara mot Transport i hamnen i Göteborg utan i hela landet. Samtidigt som man försöker förtala Hamnarbetarförbundet är till och med Transports ledning tvungna att erkänna Hamn4ans framgångar: ”Hamnarbetarförbundets strategi kan leda till lokala framgångar, men i längden blir det hela ohållbart: man saknar en bas i ett eget riksavtal och stöd i ett större kollektiv när det blir allvar och det behövs konfliktfonder.”

Hamnarbetarförbundet har inte ett eget riksavtal därför att Transport förvägrar Hamnarbetarförbundet den rätten. Och konfliktfonder, vad är det för mening att ha dem när man när det blåser till strid mer än gärna ställer sig på arbetsgivarens sida? Hur många gånger har vi inte hört från LO-ledningen att “fajten ska tas lokalt”. De enda lokala fajter som har gett framgång har varit de där arbetarna haft eller tagit sig strejkrätt, som de Transportanslutna sopgubbarna i Stockholm. Lars Lindgren och Marcel Carlstedt försöker på något sätt få den här strejken att låta som om den kommer att gå ut över alla invånare i Göteborg.

”För det andra är Göteborgs Hamn AB ett kommunalt bolag… det är Göteborgs befolkning som ska betala notan. Vi ifrågasätter om göteborgarna är villiga att göra den uppoffringen”. Detta är argument som kan användas mot alla kommunalt anställda som kämpar mot försämrade villkor och nedskärningar. Vi tror att göteborgarna mer än gärna är beredda att ge stöd till dem som kämpar hellre än de katastrofala uppoffringar som arbetsgivarnas systemskifte innebär. Det som tar strid får stöd. Och deras krav kommer alltid att anklagas för att vara “för dyra”.

Att inte ta kamp betyder inte att göteborgarna slipper uppoffringar, tvärtom. Vilken uppoffring innebär inte ett totalt systemskifte på den svenska arbetsmarknaden där fast personal byts ut mot tillfälligt anställda på dåliga villkor? Att Transports ledning med all tydlighet sluter upp bakom arbetsgivarens argument och mer än villigt går med på försämringar är tyvärr inte unikt. LO topparna har gång på gång gått med på stora eftergifter utan att ens en antydan till motstånd eller kamp. Att sen Lars Lindgren och Marcel Carlstedt har mage att sluta sitt påhopp mot Hamn 4: an med att säga att det inte är dom som bråkar är bara patetiskt. ”På sikt menar vi dock att det behövs ett samarbete mellan de fackliga parterna i Sveriges hamnar. Det samarbetet måste dock baseras på ömsesidig respekt och förståelse.” Den ömsesidiga respekten och förståelsen har Transporttoppen med all tydlighet visat att man inte har.

Att Transportledningen med Lars Lindgren i spetsen istället för att respektera Hamnarbetarförbundets konfliktåtgärd på måndag, tydligt tar avstånd från den kan omöjligt ses som ett steg för ett framtida samarbete. Nu måste vi alla som stödjer kampen för fasta tjänster för demokratiska fackförbund, och vi som stödjer kampen för jobben visa vårt stöd! Allt stöd till Hamn4ans kamp.


Debatt: ”Rehnberg gör oss inte förvånade”

30 juli 2009

Debatten mellan RS Uddevalla och Bjarne Rehnberg (fp) fortsätter på Bohusläningens debattsida.  I en debattartikel den 23:e juli hävdar Rehnberg att han är anti-kommunist pga Lenin, Stalin, Mao och Röda Khemererna. Han undviker däremot att besvara de frågor vi ställde i vårat tidigare inlägg. Här är vårat senaste svar.

Det är alltid intressant när ens politiska meningsmotståndare går i svaromål. Det ger i regel en möjlighet att ta sig till och utvärdera både motståndarsidans och de egna argumenten. Det är därför väldigt olyckligt att se att Bjarne Rehnberg istället för att besvara våra argument och befogade frågor väljer att lämna ett raljerande svar över den fråga vi faktiskt aldrig ställde. Det är nämligen så att vi varken undrar vad som ligger bakom Rehnbergs antikommunism, eller för den delen sätter rubrikerna i tidningen [Bohusläningen]. Något han säkerligen hade noterat om han tog tillfället i akt att läsa mer än just rubriken.

Den förundran han känner över de skillnader i attityd som finns gentemot kommunism och nazism har självklart att göra med att även om kommunismens namn missbrukats kan knappast detsamma sägas om nazismen. Nazisterna uttalade tydligt redan från början att deras främsta mål var att krossa den politiska vänstern och då främst kommunisterna. Det var också därför nazisterna fick stöd av både högern och storföretagen. Socialisterna däremot stod i fronten för kampen mot fascismen och gör det fortfarande. Detta kanske stillar Rehnbergs undran något.

Att han sedan försöker skola oss i stalinismens brott är löjeväckande. Om han faktiskt hade läst vår insändare så hade han sett att vi väldigt tydliga i vårt ställningstagande. Många av våra kamrater mördades och skickades till Gulag när Stalin med våld började rensa ut vänsteroppositionen. Man kan också fråga sig när de borgerliga partierna skulle ha bekämpat nazismen med ”alla demokratiska medel som står till buds”? Vi socialister agerar regelbundet när rasister och fascister dyker upp.

Vi kan konstatera att i och med Rehnbergs likställande av Vänsterpartiet med till exempel massmördarna i Röda khemererna så visar han på en sådan enorm brist på såväl politisk analys som logiskt tänkande att det är för oss föga förvånande att han är antikommunist.

Patrik Berg, Kim Holmstedt.
Rättvisepartiet Socialisterna Uddevalla.