50 personer i antirasistisk manifestation. SD vågade inte dyka upp.

14 september 2010

Istället för rasistiska lögner från SD var det antirasism och antikapitalism som mötte upp de 50 personer,  mestadels gymnasieungdomar,  som trotsade regnet för att protestera mot sverigedemokraternas planerade torgmöte. Lokal media var också på plats.

Läs hela inlägget här »

Annonser

Sd-rasister på besök.

24 maj 2010

I ett fåfängt försök att säkra röster inför valet höll rasistiska sverigedemokraterna ett ”informationsmöte” på skattefinansierade Bohusläns Museum i Uddevalla i lördags. SD har dock oerhört svårt att förankra sig någonstans i Bohuslän och i Uddevalla har deras fullmäktigeledamot inte dykt upp på sammanträden på nästan två år samtidigt som partiets sympatisörer attackerat och misshandlat socialister och antirasister.

Läs hela inlägget här »


Hur stoppa rasismen?

08 februari 2010

Det bästa svaret mot rasismen är gemensam kamp mot högerpolitik och mot rasism. Att bekämpa rasismen handlar först och främst om att ge förklaringar och ett politiskt alternativ.

Att rasismens hot dykt upp igen hänger ihop med den nyliberala högerpolitiken under de senaste 20-30 åren. Privatiseringar, nedskärningar, arbetslöshet, ökade klyftor – allt detta har ökat osäkerheten i samhället. När samtidigt det tidigare arbetarpartiet, Socialdemokraterna, också för en liknande politik har det gett utrymme för rasisterna. De minst medvetna har fallit för utpekandet av invandrare som syndabockar. Rasismen är en produkt av passivitet, låg medvetenhet och bristen på arbetarorganisationer.

En antirasistisk rörelse måste ge svar som inga etablerade partier kan ge. Den måste visa att försämringar och förlorade jobb är ett resultat av det kapitalistiska systemet. Att det är politiker och direktörer som medvetet fattat besluten. Detta är samma system som leder till krig, diktaturer och klimatförsämringar som tvingar människor att fly. Alternativet till kapitalismen är ett demokratiskt socia­listiskt samhälle i global skala.
Attackerna och försämringarna drabbar alla vanliga löntagare, unga och pensionärer. De måste därför bemötas av gemensam kamp, av en kämpande arbetarrörelse som förenar alla oavsett etnisk bakgrund, språk, religion o s v. Utan gemensam kamp går det inte att rädda nedläggningshotade skolor eller bibliotek.

Rasisternas försök att splittra denna kamp måste slås tillbaka. Försämringar och hårdare förtryck av flyktingar har aldrig gjort att äldreom­sorgen eller skolan fått mer resurser. Tvärtom, attacker på en grupp har banat väg för attacker på andra. Flyktingar som kämpar för sin rätt får genomgående starkt stöd av lokalbe- folkningen på sin ort.

Rasismen måste därför bemötas överallt där den dyker upp. I första hand med argument och ett alternativ till dagens samhällsutveckling. Desperation har fått vissa att tro att det är enskilda rasister som ska angripas. Men det som behövs är mobiliseringar som försöker samla så många som möjligt. Protesterna mot sänkt a-kassa efter valet 2006 bröt SD:s uppåtgående trend. Att känna kollektiv styrka och demokratiskt diskutera krav och aktioner är vägen att bygga en kämpande antirasistisk rörelse kapabel att bekämpa SD och rasismen.


Faran med Sverigedemokraterna

08 februari 2010

Vad är faran med Sverigedemokraterna? Ett kort svar är att det rasistiska giftet kan spridas till andra partier, att det riskerar att bli ett hinder för gemensam kamp, samt att det rasistiska våldet ökar.

Danmark är ett tydligt exempel på hur andra partier kopierat och samarbetat med ett rasistparti som gått framåt i val. Det gäller inte bara de traditionella högerpartierna, utan äv­en Socialdemokraterna och Socialistiskt Folkeparti. Ett genombrott kom när Poul Nyrup Rasmussen, socialde­mokratisk statsminister, i nyårstalet 2000 pratade om risken för att danskar känner sig ”främmande i sitt eget land”.
Även i Sverige har utvecklingen gått åt samma håll, om än långsammare. Rasistiska Ny Demokratis kravlista för flyktingpolitiken genomfördes av de andra partierna (t ex visumkrav från före detta Jugoslavien och sänkta dagbidrag för asylsökan­de). Folkpartiet gjorde kravet på språktest för den som söker medborgarskap till sin huvudfråga i valet 2002. På senare år är det främst moderaterna i Skåne som försökt haka på SD.

Rasisterna menar att ”alla svenskar” har gemensamma intressen. Det finns ”inga motsättningar mellan arbetstagares och kapitalägares intressen” påstår SD i sitt handlingspro- gram för ekonomisk politik. Det är en klassisk rasistisk formulering.
När SD pratar om jobb menar man arbete för ”svenskar”, det vill säga inte för den stora grupp av LO-medlemmar som kommer från andra länder och arbetar på sjukhus, i indu­strin o s v.
För att kämpa mot sänkta a-kassa, sjukersättning och pensioner krävs en verklig massrörelse, med massdemonstrationer och strejker, med sikte på att skapa ett nytt kämpande arbetarparti. En verklig kamprörelse förenar arbetare och unga, oavsett ur- sprungsland, samtidigt som det är en kamp mot både svenska och utländs­ka kapitalister och deras politiker. SD är svurna fiender till all form av klasskamp.

SD:s angrepp på flyktingar och invandrare som orsaken till problem i samhället legitimerar det rasistiska våldet. Nazistiska våldsgrupper uppmuntras och föreställer sig att SD:s väljare stöder även dem. SD har samtidigt gång på gång avslöjats med dömda våldsverkare och nazistanhängare i sina led.


Sverigedemokraternas rasistiska program

08 februari 2010

Sverigedemokraterna är inte längre rasister, påstod Jan Guillou i en serie artiklar i Aftonbladet för ett år sedan. Men det räcker med att läsa SD:s program för att inse att rasismen är långt ifrån borttvättad.

Vad är rasism? Sverigedemokraternas principprogram antogs i maj 2003, med vissa förändringar gjorda 2005. Här finns ingen hänvisning till olika ”raser”, men det har sin förklaring.

Rasismen har byggt på att det finns olika ”människoraser” som värderas olika. Det statliga svenska rasbiologiska institutet, som instiftades 1922, var ett av de värsta i att gradera vissa ”folkstammar” som värdelösa eller direkt farliga, medan de ”nordiska” beskrevs som överlägsna. Globalt var rasismen en bärande ide­ologi för imperialismens kolonier samt för att splittra arbetare och förtryckta inom och mellan länder. Soci­alisterna i den framväxande arbetarrörelsen var den kraft som utmanade rasismen, inte minst med parollen ”proletärer i alla länder, förena er”.

Sedan nazismen – en av de grövs­ta rasideologierna – besegrats i andra världskriget och koloniernas folk kämpade för sin frihet började rasismen att pressas tillbaka. Men det var inte förrän 1958 som Sverige bytte namn på sitt rasbiologiska institut. Medborgarrättsrörelsen i USA på 1960-talet och kampen mot apartheid i Sydafrika under 1970- och 80-talen var viktiga milstolpar i kampen mot rasism. Arbetarkamp och politisk radikalisering bland ungdomar och studenter i en rad länder efter Frankrike 1968 bidrog starkt till att pressa tillbaka rasismen ytterligare. Det betyder inte att rasismen försvann – även om kamp kan pressa den tillbaka är rasismen en integrerad del av det kapitalistiska samhället. Rasismen ger de styrande möjlighet att försöka ställa grupper av arbetare och förtryckta mot varandra. Genom att vissa har sämre villkor försvåras den gemensamma kampen underifrån. Rasismen betyder i korthet en medveten rangordning och/eller diskriminering av människor utifrån etnisk bakgrund (födelseland, utseende), språk, religion etc.

När Sverigedemokraterna bildades 1988 var ett av dess nyckelkrav att alla som kommit till Sverige efter 1970 skulle utvisas. Partiet behöll också parollen ”Bevara Sverige Svenskt”, som var namnet på dess föregångare. Under senare hälften av 1990-talet tog partiet bort 1970-kravet ur sitt program. Det ingick i en internationell trend att tona ner vissa krav för att kunna få fler röster i valen. I Sveri-ge var Ny Demokrati en föregångare för SD när man kom in riksdagen år 1991.

Dessa rasistiska partier slutade (till skillnad från nazistgrupperna) att använda rasbegreppet. Istället tog begreppet kultur över som ett kodord för ”ras”. De rasistiska partierna i Europa vill förknippa invandring med stora ekonomiska kostnader och med kriminalitet. De kräver allt hårdare lagar mot invandring och att utländska medborgare ska stå utan rättigheter.

Samtidigt försöker de framställa sig som annorlunda och kritiska till de etablerade partierna, samt att de försvarar respektive lands etniska majoritet. Dansk Folkeparti säger sig försva- ra danskars rätt till äldreomsorg och engelska BNP talar om jobb till britti-ska arbetare. Sedan början av 2000-talet har dessa partiers politiska angrepp allt mer riktats mot muslimer. Det var därför inte överraskande att SD:s ö­kända debattartikel i Aftonbladet i höstas pekade ut islam som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.

Sverigedemokraternas princip­program är bara 4 sidor långt. På det utrymmet finns begreppet ”nation” i olika former nämnt mer än 50 gång­er, medan ”kultur” uppträder närma­re 40 gånger.

SD:s huvudbegrepp är ”den natio­nalistiska principen”. Denna ­förklaras så här: ”Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell ­likhet bland befolkningen.” Om nu Sverigedemokraterna lämnat rasismen bakom sig – vad är då ”etnisk likhet”? Och hur ska den ”etniska likheten” uppnås?

SD:s invandringspolitiska program ger tre svar. SD vill att ”invandringen av personer från kulturellt av-lägsna länder begränsas till ett minimum”. Partiet tror att det ”kan bli nödvändigt med ett tillfälligt total­stopp för icke-västlig invandring”. För de ”etniskt olika” som redan finns i Sverige förordas ett ”generöst bidrag till återvandring”, under förutsättning att den som lämnar Sverige avsäger sig medborgarskap och uppe­hållstillstånd.

För säkerhets skull understryker SD att ”Sverige är svenskarnas land”. Är detta något annat än en modern variant av 1970-regeln som visar att Sverigedemokraterna förordar ”etnis­ka gränser”?

I Sverigedemokraternas invandringspolitiska program finns ett detaljerat program för att begrän­sa invandringen:
• Alla uppehållstillstånd ska vara tillfälliga.
• Flyktingar som saknar pass el­ler id-handlingar ska avvisas direkt.
• Det ska vara kriminellt att göm­ma flyktingar.
• Flyktingar ska inte få kontanta bidrag och tillåtas utföra enkla­re sysslor på förläggningen.
• Flyktingar som väntar ska förpassas till en zon utanför EU. SD har även ett program för särbe-handling mellan svenskar och invandrare som redan finns i landet:
• De som inte är svenska medborgare måste vara 24 år för att få gifta sig. De måste ge ett större bidrag till staten.
• Den som behöver tolk ska betala det själv.
• Invandrarföreningar ska inte få bidrag.
• Kristna högtider ska firas i skolan, där kyrkan ska spela en större roll.
• Slöja och turban ska vara förbjudet under yrkesutövning.
• För att bli svensk medborgare krävs 10 års väntan, därefter ett medborgarskapstest inklusive en lojalitetsförklaring till Sveri­ge.

Det är tydligt vilka som är SD:s viktigas­te frågor. Partiets program är helt i linje med andra rasistpartiers runt om i Europa. Dessa partier pendlar ständigt mellan våldsam rasism och försök att putsa ytan. Att SD är ett rasistiskt parti som utgör en fara för alla arbetare, ungdo­mar och kvinnor råder det inga tvivel om.

Per-Åke Westerlund


SMR-nazisternas straff skärpta i hovrätten

30 december 2009

Den 28 september 2008 misshandlades sex personer i centrala Göteborg av den nazistiska så kallade svenska motståndsrörelsen. Fyra av de misshandlade är medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna och aktiva antirasister. Tre veckor tidigare hade SMR stoppats av en blockad av sammanlagt 800 göteborgare i en aktion initierad av RS. Detta har sedan lett till att SMR flera gånger sökt hämnd på ledande RS-medlemmar. En av nazisterna, Jesper Olsson, stod också åtalad för att den 17 januari ha misshandlat Stefan Berg i Brunnsparken. Det var när RS-medlemmar var på väg till en Gazademonstration som nazisterna attackerade genom att kasta glasflaskor, för att sedan fortsätta attacken med flaggpinnar, slag och sparkar. Händelsen filmades av smr och lades sedan upp på deras hemsida för att skryta över hur man ”jagat iväg rödingar” från Göteborgs gator.

Efter att de fem nazisterna dömts i tingsrätten till fängelse från 8 till 13 månader överklagde de domen. Så gjorde även åklagaren som ansåg att straffen var för låga. Den 14 till 16 december förhandlades ärendet i hovrätten för västra Sverige och den 30 december avkunnades domen,där samtliga tilldömts hårdare straff.

Jimmy Andersson får istället ett års fängelse, Patrik Dyrsch 1 år och 4 månader, Per Gardesten 1 år och 4 månader, Johan Lindblad 1 år och Jesper Olsson 1 år och 6 månader.

Sedan tingsrättens dom föll i juni har dessa fem aktivister, som alla mer eller mindre befinner sig nära smr:s kärna kunnat fortsätta sin verksamhet, och på smr:s hemsida har deras ansikten synts på så gott som alla ”kamprapporter” sekten lagt upp. På smr:s misslyckade kraftuppvisning i Stockholm den 28 november var flera av dem sköldbärare. Detta visar hur liten organisationen är och tydliggör även hur svårt det kommer vara för dem att upprätthålla någon verksamhet med fem aktiva medlemmar i fängelse.

RS fortsätter den antirasistiska kampen, med full energi och styrka, och kommer att bekämpa rasism och nazism vart helst den visar sig.

RS Göteborg


RS svar på Göteborgs Postens reportage om ”våldsvänstern”

21 december 2009

Vilka försöker Göteborgs Posten skydda? Och är det verkligen krig i Västsverige?

I en synnerligen gedigen artikelserie över fyra dagar har GP granskat den så kallade våldsvänstern, med organisationer i den autonoma rörelsen i spetsen. Utan att försvara anarkisters attacker på privatpersoner måste denna artikelserie från Göteborgs Posten kommenteras.

Vilka är det egentligen som GP:s Journalister Daniel Olsson och Per Nygren skyddar?
Tror de på fullaste allvar att nazisterna skulle sluta med sitt våld för att dessa anarkistiska organisationer försvinner? Går det att tiga ihjäl nazisterna? Svaret är givetvis att GP:s journalister ännu inte har råkat ut för nazisternas våld, och felaktigt ser nazisternas hat mot invandrare, socialister och homosexuella bara som en åsikt, inte det verkliga fysiska hot som de utgör.

På ett otroligt sätt har man lyckats gömma bort nazisternas attacker. Desto konstigare blir det då det förekommit en rad attacker från nazister under den senaste tiden, inte minst från den så kallade svenska motståndsrörelsen (smr) mot vårt parti Rättvisepartiet Socialisterna (RS). Nyligen avslutades hovrättsförhandlingarna mot fem medlemmar i smr – de står åtalade för bland annat misshandel och grov misshandel mot medlemmar i RS. Att utelämna nazisternas attacker och hatbrott gör man för att det kan störa bilden av det oprovocerade våldet från ”vänstern”. Det bortförklaras med att det tidigare varit stora granskningar av extremhögern i annan press. Att med de argumenten låta dessa rasister och nazister stå oemotsagda är inget annat än en skandal!

På Brottsförebyggande Rådets hemsida kan man läsa om antalet hatbrott: ”Under år 2008 uppgick det totala antalet anmälningar som identifierats som hatbrott till knappt 5 900. I majoriteten av anmälda hatbrott, knappt 4 225 anmälningar, var motiven främlingsfientliga/rasistiska. Knappt var femte anmälan hade ett homofobiskt, bifobiskt eller heterofobiskt motiv (1 055 anmälningar) och var tionde anmälan hade ett antireligiöst motiv (islamofobiska, antisemitiska och övrigt antireligiösa). Vid knappt 15 anmälningar var motivet transfobiskt. 12 procent av samtliga hatbrottsanmälningar var utöver ett hatbrottsmotiv även vit makt-ideologiskt motiverade, genom att gärningspersonen till exempel skrek ”vit makt” eller klottrade ett hakkors.” (Brå:s hemsida om hatbrott)

Sanna Hill, medlem i nationaldemokraterna (nd) får gråta ut i GP för att hon blivit uthängd som nazist på sin skola. ”Man blir ju rädd att folk ska börja tro på det till slut och en del kanske får för sig vissa saker” säger Sanna Hill till GP. Vad är det då för saker som folk kan få för sig? Jo, att nd är ett militant nazistiskt parti! Tidigare i höst blev Sanna Hill tillsammans med Marc Abramson utkörda från Hulebäcksgymnasiet av eleverna på skolan. Trots öppet rasistisk propaganda tillät skolledningen nazisterna att vara på skolan. Marc Abramson är dömd för våldsamt upplopp då han attackerat och misshandlat deltagare på Pridefestivalen 2003. När hundratals elever ville skälla ut nazisterna och homofoberna så avvisade rektorn nd från skolan.

Tidigare i höst fick Martin Kinnunen, sverigedemokraterna:s pressekreterare, chans att berätta för GP om hur hans partner valt att isolera sig efter att de blivit attackerade av autonoma. Snyfthistorier som detta finns naturligtvis att berätta efter att nazister utfört sina attacker. Samma historier finns att berätta om hur RS-medlemmars sambos fått hotfulla samtal på natten och om hur de blivit utpekade av nazister på sina jobb. Men då vänder GP ryggen till med en vag hänvisning till ”nyhetsvärdet”.

Är det en attack på en person att hänga ut den personen som nazist på flygblad? I så fall kan Aftonbladet och Expressen med flera tidningar anklagas för det. Efter morden i Malexander satte de stora dagstidningarna ut namn och bild på de kända nazistledarna i Sverige. Detta var bra, det är något som skulle behövas göras igen.

Rättvisepartiet Socialisterna tar avstånd från attacker mot enskilda individer, men står för allas rätt att fysikt försvara sig mot nazisternas blodiga attacker. Våld mot enskilda nazister är ingen lösning, på grund av GP:s artikelserie framstår det också felaktigt som att de autonomas attacker skulle ha lett till att nazisternas aktivitet minskat. Visst kan de på kort sikt föra med sig att en eller annan nazist trappar ner för en period. Men de stoppas inte av dem. De får bara ytterligare martyrpoäng och samtidigt argument för att fortsätta med sina egna attacker.

Den som läser GP:s artikelserie kan få för sig att det är helt onödigt att engagera sig mot nazism och rasism. Den kampen tar ju de olika autonoma organisationerna hand om! Inget kan vara mer felaktigt. En liten självutnämnd elit kommer aldrig att kunn stopp nazister eller rasister, lika lite som borgerliga politiker som skär ner på skola, vård och omsorg. Det som stoppar nazisters aktivitet och deras våld är massaktioner, där hundratals personer deltar, som pensionärernas nyckeluppror och eleverna på Hulebäcks gymnasium! Den styrkan finns endast hos arbetarklassen. På så sätt gör GP:s så kallade granskning dubbel skada. Den klumpar ihop ”vänstern” och målar upp en bild av en samlad våldsrörelse, samtidigt som den normaliserar rasism och nazism.

En stor del av skulden i frågan bärs av arbetarrörelsen, som inte tagit en av sin historiska uppgifter på allvar. Hade fackföreningarna tagit aktiv del i kampen mot högern, i kampen mot nedskärningarna och de ökade klassklyftorna hade troligtvis inte situationen för sd varit lika gynnsam. Hade man dessutom agerat mot rasism, som Byggnads försökte göra 2003, hade det GP kallar våldsvänstern haft en stor konkurrent – en masskraft som skulle locka till sig de unga som nu kanske, i bristen på alternativ, söker sig till de autonomas led.

Det är inte heller en slump att artikelserien kommer veckan efter polisens oprovocerade ingripande mot just ”våldsvänstern” i Köpenhamn. En röd tråd i artikelserien är att polisen inte gör nog för att stoppa dessa anarkister. GP efterlyser en anarkistsamordnare i varje polisdistrikt. Att hänga ut ”våldsvänstern” är ett försök att smutskasta hela den antirasistiska rörelsen och alla partier och organisationer som fortfarande kallar sig för vänster. Samtidigt som GP:s journalister gör det så putsar man ytterligare sverigedemokraternas och nationaldemokraternas fasad, och de kan tillsammans med våldsamma nazister ge en bild av att det är de som är offren, inte de tusentals som varje år drabbas av nazismens och rasismens oprovocerade våld.

Rubriken på artikelserien heter ”KRIGET I VÄSTSVERIGE” som skrivs över hela första sidan i stora röda bokstäver med en kravallbild i bakgrunden. Som i alla krig så är det första offret sanningen. Att endast rapportera om ena sidans våldsdåd är inget annat än en uppmaning till de nazister, som i till exempel smr, som gått ut med att de är beredda att döda sina meningsmotståndar, att deras uttalanden är rimliga. GP ger dem grönt ljus att fortsätta och att trappa upp sina attacker.

Att stå bredvid och blunda och inte låtsas se de våld som nazister utövar är ett demokratiskt brott och äventyrar även allmänhetens säkerhet. Att lyfta fram dem som offer, och hjältar för yttrandefriheten är att ge nazisterna en plattform som de inte förtjänar. GP går nu ett steg längre och lyfter inte bara fram sd utan även nd som ett parti som alla andra. Nazister gömmer sig bakom yttrandefriheten för att föra ut sin hets mot homosexuella, socialister, invandrare och inte minst muslimer. Skillnaden mellan rasister och moderater är att rasisterna inte nöjer sig med det, utan handgripligen går till attack vid första bästa tillfälle.

Byggnads skriver i sin policy mot rasism att ”det är av central betydelse att denna kamp [den antirasistiska kampen] åter blir en fråga för hela samhället och inte minst fackföreningsrörelsen.” Vad som krävs nu är en massiv antirasistisk rörelse som inte bara ser till att köra bort nazisterna från skolor och torg utan också ser till att sverigedemokraterna inte får några valframgångar i nästa val. För det krävs det ett nytt fokus i debatten, och framför allt masskamp mot rasism, för återinförandet av rätten till asyl och inte minst masskamp mot den slakt av välfärden vi ser i krisens spår.

Rättvisepartiet Socialisterna Väst